Fascia som flöde – ett helt nytt sätt att förklara kroppens funktion

Genom att vi börjat se kroppen som något som lever, och inte något som är dött, har vi kunnat börja lägga märke till andra saker.

Tack vare forskning av bl.a. Carla Stecco, Caterina Fede, Neil Theise och Melody Swartz så vi kan vi förklara kroppens funktion på ett helt annat sätt – sammanställt av Camilla Ranje Nordin.

Liv är rörelse, liv är flöde – så hur kan vi förklara kroppen utifrån liv och flöde?

Celler med olika uppgifter i konstant interaktion

Vår kropp kan beskrivas som en samling av celler med olika uppgifter, de är specialiserade för att utföra olika typer av arbete. För att cellerna ska kunna utföra sitt jobb så krävs det transport av ämnen till och från cellerna, till exempel, som alla vet, näringsämnen och syre in och avfall ut ur cellen.

Men cellerna måste också kunna kommunicera med varandra, så att en cell vet vad de andra gör. Det gör de på flera olika sätt, oftast i kombination, via kemiska signaler med så kallade signalsubstanser, på mekanisk väg och genom svaga elektriska signaler.

Kommunikationen sker i utrymmet mellan cellerna

För att allt det här ska fungera krävs det alltså någonting i utrymmet mellan alla celler, något som också ger en kommunikationsväg in i cellerna, via cellskelettet, till cellkärnan som styr cellen.

Cellerna kan inte ligga löst som bollar i ett bollhav, de måste ha ett substrat som de fäster i. Ett substrat som kan transportera de olika signalsubstanserna, vidarebefordra mekanisk stimulans och rörelse, samt de elektriska signaler som skapas. Det här substratet kallas den extracellulära matrixen, den vävnad som finns utanför cellerna.

Den flytande delen av kroppen är inte lika lätt att se, men det finns ett kontinuerligt flöde överallt

Den extracellulära matrixen består av en fast och en flytande del.

Den fasta delen består mestadels av kollagenfibrer som ger styrka och även håller fast i cellerna, den vita hinnan.

Den flytande delen består att vatten och stora molekyler, sammansatta av proteiner och stora kolhydrater, polysackarider.

Den här flytande delen är inte lika lätt att se, den syns inte med ultraljud, men det är den här delen som är den mest spännande. En viktig och rikligt förekommande polysackarid är hyaluronsyra som binder stora mängder vatten.

Här har vi flödet i kroppen, vatten bundet till hyaluronsyra och andra stora molekyler, som rör sig mellan kollagentrådar och celler!

Det här flödet gör att olika lager av kollagenfibrer glider lätt mot varandra utan motstånd. Ett flöde som saknar egen pump! Ett flöde som helt är beroende av rörelser och den extracellulära vätskans balans av de olika molekylerna som bygger upp den!

Rör vi oss inte i harmoni och balans så kan inte heller fascians flöde röra sig runt till kroppens alla celler.

Flödet berättar för varje cell vad som händer i kroppen

Då flödet rör sig mellan kollagenfibrerna skapas en rörelse i kollagentrådarna, som i sin tur drar i cellerna där de är förankrade. Det här draget i cellerna vidarebefordras från cellmembranet in till cellens skelett som i sin tur drar i cellkärnan. På så vis får cellerna information om vad som sker i kroppen och gener i cellkärnan slås av och på, för att styra cellens produktion av olika ämnen.

Proportionerna mellan de molekyler som bygger upp den extracellulära matrixen är viktig för fascians funktion och egenskaper. De påverkas av rörelse, pH, temperatur, näringstillstånd, vätsketillstånd, skador med mera och kan snabbt ändras så att vätskan tjocknar och blir mer trögflytande vilket ger ett försämrat flöde.

Hur vi rör oss påverkar flödet – och därmed näringsutbyte och avfallshantering

Blodet rör sig i en sluten cirkulation med hjärtat som pump. Lösa näringsämnen, syre mm, pressas ut från blodcirkulationens minsta kärl, ut i den extracellulära matrixen för att transporteras in i cellerna. Avfallet från cellerna ska transporteras den motsatta vägen.

För att det här ska fungera behöver vävnadsvätskan i den extracellulära matrixen ha en rörelse, ett flöde, som måste hållas igång med hjälp av våra rörelser.

Utan rörelse i flödet försämras eller stoppas näringsutbytet till cellerna.

Lymfsystemet är också en del av fascians flöde

Lymfan transporterar fetter, proteiner, immunförsvarsceller och andra stora molekyler, som inte kan ta sig in i blodbanorna, från den extracellulära vätskan tillbaka till blodbanorna. På vägen passeras en mängd lymfnoder, där vita blodkroppar ansamlas och renar lymfan från eventuella ovälkomna inkräktare.

Lymfsystemet saknar också pump, det är ett öppet sugande system, likt rotsystemet hos ett träd. Lymfan är beroende av musklernas arbete och kroppens rörelser för att lymfan effektivt ska kunna transporteras vidare för att så småningom tömmas tillbaka till blodet strax före hjärtats högra förmak.

Samtidigt behövs rörelse och flöde i den extracellulära vävnaden för att lymfan ska kunna bildas.

Utan rörelse kan inte vävnadsvätskan ta sig in i lymfkapillärerna, eftersom de celler som bygger upp lymfkapillärer ligger överlappade likt tegelpannor och de är förankrade i kollagentrådar som drar isär cellerna och öppnar upp lymfkärlen då vi rör oss. Då vi är stilla kollapsar de och täpps igen.

Det här innebär att hela vårt immunförsvar också är beroende av att flödet i fascian fungerar friktionsfritt.

Ett förbättrat flöde ger ett förbättrat immunförsvar.

Flödet är konstant, även när vi sitter, ligger eller är stilla.

Flöde är liv! Så länge vi lever har vi ett flöde i kroppen.

Även om vi ligger still och inte rör oss speciellt så är det hela tiden en rörelse i kroppen som gör att vätskan i oss flödar, även om flödet är mindre.

Lever vi så andas vi, hjärtat slår och artärerna pulserar runt i kroppen. Mag-tarmkanalen bearbetar den mat vi äter och tarmarna rör sig.

Allt det här framkallar små rörelser, små pulseringar, som gör att det finns ett flöde som drar i kollagentrådar och signalerar till celler, som framkallar kemiska och elektriska signaler, men det är betydligt mindre än vid mer aktiv rörelse.

Ju mer aktivt vi rör oss ju mer effektivt blir flödet i kroppen. När pulseringar och flöde har upphört har också vårt kroppsliga liv tagit slut.

Stopp i flödet bygger upp ett för stort tryck i kroppen, vilket kan få stora konsekvenser

Då flödet i fascian stoppar upp, det kan var lokalt i någon del av kroppen, eller i värsta fall i hela kroppen, byggs ett högre tryck upp vilket trycker på och försämrar blodcirkulation, nervsignaler, lymftransport i det området.

Friktionen mellan fascians glidlager ökar och hela rörelsekedjor påverkas. Då det tar emot och glider sämre måste muskler ta i hårdare och vi börjar utföra kompensatoriska rörelsemönster, snedbelastning och överbelastning av vissa kroppsdelar och leder.

Då vi undviker att röra en arm eller någon speciell led så stagnerar fasciaflödet i den orörliga kroppsdelen och förvärrar det hela.

Vi blir mer och mer orörliga, får ett högre tryck i fascian, smärtreceptorer blir överretade och smärtan ökar.