Är kroppen smartare än en superdator?

Allt liv kräver vatten, det vet alla.

Vatten är så vanligt och självklart för oss att det på något vis har blivit ointressant, lite för enkelt för att forska på. Vi tror vi vet allt om vatten, hur det beter sig under olika omständigheter.

Det fryser till is, fast form, då det blir minusgrader och det kokar och förångas vid 100° C, i temperaturintervallet däremellan flyter det runt och plaskar så som vi känner till vatten. Våra kroppar innehåller mellan 60 – 80% vatten, beroende på ålder, kön och kroppsfett.

Men vet vi verkligen allt om vatten? Nej, menar många forskare.

Enligt Gerald Pollack, som länge har forskat om vatten, har vi mycket liten kunskap om hur vattenmolekyler fungerar under olika omständigheter. Dessutom menar han och många andra, bland annat nobelpristagaren Luc Montagnier, att vatten kan lagra minnen.

Är det så vårt minne fungerar? Hur lagrar vi all den information vi får till oss under ett helt liv? Hur kan hjärnan lagra allt det vi lär oss och minns? Hjärnan och dess nervceller består också till stor del av vatten. Vatten är livsviktigt och behövs för att alla kroppens funktioner ska fungera. Alla våra celler innehåller vatten och Fascians grundsubstans innehåller också vatten, det man kallar interstitium och som utgör Fascians flöde. Likaså finns vatten i blod, lymfa, hjärnan och övrigt nervsystem. Vatten är ett bra lösningsmedel för de flesta ämnen som kroppen behöver, som proteiner, kolhydrater, vitaminer och mineraler. Däremot är inte fett lösligt i vatten utan det krävs andra hjälpmedel för det.

Vatten behövs för att transportera ämnen i kroppen, näring, avfall och gifter, och är som sagt livsviktigt för alla kroppens processer, som transport, celldelning, reparation, nervfunktion, kommunikation, glidfunktion mellan muskelfibrer och i leder, reglering av kroppstemperatur med mera. Får vi vätskebrist minskar den fysiska förmågan på grund av att de nämnda funktionerna inte längre fungerar optimalt och även den mentala förmågan, att tänka klart, minskar i takt med vätskebristen.

Men är det verkligen vatten så som vi känner till vatten, som finns runt om i kroppen? Enligt Gerald Pollack och hans team är det en helt annan form av vatten som finns överallt i vår kropp, inuti celler, runt omkring alla celler, i leder, i blodkärl, i hjärnan med mera.

Vattenmolekylen, H2O, är en dipol och är en neutral molekyl, den har en positiv och en negativ sida och laddningarna tar ut varandra. Då vattenmolekyler utsätts för infrarött ljus (solljus) kommer en väteatom att spjälkas av, OH + en fri väteatom blir kvar. Det här är känt att det sker i växter som ett första steg i fotosyntesen. I kontakt med hydrofila, vattenälskande, molekyler som alltså löser sig i vatten, som till exempel proteiner och kolhydrater, organiserar sig nu vattnet i en strukturerad honungskakeliknande ordning. Syreatomerna med väte emellan, strukturerar sig i hexagonformer (sexkantiga strukturer) och honungskakestrukturen lägger sig i många, många lager, då det blir utsatt för infrarött ljus.

Den här strukturen av ordnade vattenmolekyler har helt andra egenskaper än flytande vatten som vi normalt känner till. Bland annat är den mer viskös, geléaktig. Gerald Pollack och hans team kallar det här för vattnets fjärde fas, eller EZ-water, en kristallin, gelaktig form, mellan flytande och fast. Eftersom det finns gott om hydrofila molekyler i en biologisk varelse är det här något som finns överallt i kroppen, i våra celler, i Fascian, i ledvätskan, i nervsystemet, ja precis överallt i kroppen!På liknande sätt är kiselatomerna organiserade i transistorer som används i minnen i datorer. Kisel kan anta två stadier, plus eller minus (ett eller noll). Syret i EZ-water kan anta fem olika oxidationsstadier, -2, -1, 0, +1 och +2. Det här innebär, enligt Gerald Pollack, att det strukturerade vattnet, EZ-water, skulle kunna ha kapacitet att lagra en miljon så mycket information som ett minne baserat på kisel!

Den här formen av vatten har också negativ laddning, till skillnad mot vanligt vatten som är neutralt. Det här gör att vi får ett strömflöde i kroppen då vi laddas med solenergi (minusladdning av elektroner rör sig mot plusladdade vätejooner). Det strukturerade vattnet får en mängd egenskaper som skiljer sig från vanligt vatten och att det är vattnet som lagrar information och minnen är väl egentligen inte så konstigt. Det vore egentligen väldigt naturligt! Vad är egentligen minne, hur skulle vårt minne annars fungera? Hur skulle det lagras? Hela vår kropp är full av vatten, i och utanför cellerna, och vi utsätts konstant för infrarött ljus! Ett ljus som är livsviktigt för oss liksom för växter och allt annat liv!

Vatten, rätt näring och solljus ger oss energi och livskraft och ett fantastiskt minne!