Fascialinjer är ett bra sätt att förstå hur kroppen fungerar och hur behandling kan optimeras för att öka rörligheten och funktionaliteten. Huvudprincipen är att muskler, oavsett vad de gör individuellt, också påverkar vävnader i hela kroppen.
The Fascia Guide · 29 Nov 20169 min läsning
Nyckelinsikter
01Behandla undersidan av foten – problem där fortplantar sig uppåt längs hela ytliga rygglinjen
02Frigör höftböjare och framsida lår för att motverka framåttippat bäcken via ytliga frontlinjen
03
Rulla ut utsida lår och höft regelbundet – stumhet där orsakar ofta rygg- och höftsmärtor
04Träna djupa frontlinjens stabiliserande muskler – svag kärna leder till skador som är svåra att behandla
05Se muskler som delar av längsgående fascialinjer, inte isolerade enheter – behandla hela stråket
Tom Myers har studerat fascia sedan 70-talet och har även sammanfattat andra forskares forskning om fascia.
Det Myers kanske är mest känd för är de kraftöverföringslinjer som han beskriver i sin bok Anatomy Trains. Dessa kan vara en bra grund för ökad förståelse kring fascians funktioner. Även om alla dessa linjer även går ihop i varandra och hela fascian fungerar som en helhet och ett nätverk utan början och slut, kan det vara nyttigt att dela upp dem i dessa skilda delar och studera dess olika funktioner.
Att utgå från fascialinjer är ett bra sätt att förstå hur kroppen fungerar och hur behandling kan optimeras för att öka rörligheten och funktionaliteten. Huvudprincipen är att muskler, oavsett vad de gör individuellt, också påverkar vävnader i hela kroppen.
Anatomy trains är en mycket bra bok att läsa då den innehåller mycket fakta om både träning, övningar för rörlighet och fascians uppbyggnad.
Fascialinjer enligt Tom Myers
Grundhypotesen i Thomas Myers skrifter om fasciella kinetiska linjer är att muskler, oavsett vad de gör individuellt, även påverkar vävnader vidare genom hela kroppen via fasciella sammanlänkningar.
Dessa sammanlänkningar kan kallas för fascialinjer och kan följas genom kroppen som dissekerbara ”meridianer” av bindvävsstrukturer. De består av hinnor och ligament, både ytlig och djupt liggande bindväv, lös och stram.
Dessa fascialinjer skapar stabilitet, motstånd, spänning, flexibilitet, elasticitet och framför allt- kompensatorisk hållning. Alltså arbetar bindvävsstrukturer synkroniserat, med att skapa en flytande och balanserad rörelse i en hållning som bibehåller balans och direkt kontakt mellan kroppens delar.
I Myers bok ”Anatomy Trains” beskrivs ligamenten som den ”inre säcken” och utanpå det ligger fasciella vägar, linjer, sammanlänkade längsgående strukturer som distribuerar spänning och kompensation.
Kartan över fascialinjer visar de längsgående band och slingor av bindväv bland muskler och organ, som bygger på den relativt nya anatomiska kunskapen och analysen om hur rörelseapparaten egentligen fungerar.
Den gamla synen på muskler, teorin om ”isolerad muskelfunktion” är att muskler endast arbetar fäste mot ursprung och mest kontraherande och mothållande. Lägger vi på kunskapen om fascians kraftöverförande funktion blir bilden så mycket mer detaljerad.
All vävnad i kroppen är givetvis sammanlänkad i det nätverk som fascian bildar, men dessa linjer är mer tydligt urskiljbara ur övrig vävnad och verkar överföra signaler/rörelse mer kraftfullt genom just dessa stråk.
Fascia består av många typer av kollagen, elastin, retinacula fibrer, och de klistriga proteiner som kallas för ”grundsubstans” eller även kallad den extracellulära matrixen. I denna grundsubstans kan näringsutbyte och kommunikation mellan celler och kroppens olika delar ske.
Man ser att i delar av kroppen som är blockerade, där muskler är låsta i antingen långt statiskt läge, eller kort låst läge och skelettdelar hamnat ur läge, där är den extracellulära matrixen (grundsubstansen) förtunnad och hinnor fastnar ihop.
De kollagena fibrerna i fascian byggs på och blir mer stumma och låsta av överbelastning/dålig rörlighet. Då detta sker och även grundsubstansen förtunnas kommer cellerna i området få för lite näring och vätska och en ond cirkel och sjukt tillstånd är igång.
De olika fascialinjerna
Ytliga Rygglinjen
Denna linje kopplar samman och skyddar hela den bakre sidan som en ryggsköld, från undersidan foten till toppen av skallen i två delar. Från tår till knän och från knän till ögonbryn.
När knäna är utsträckta fungerar dessa två delar som en helhet.
Ytliga rygglinjen motverkar fosterställning och håller kroppen upprätt och sträckt.
Vi föds ihopkrupna men med mognad och utveckling stärks ytliga rygglinjen och dess muskler tills vi har en stark upprätt position med höjt huvud.
En skör punkt längs den här linjen är plantarligamentet under fotvalvet. Problem här fortplantar sig ofta vidare uppåt längs linjen. (Så behandling under foten är mkt bra!)
Att alltid jobba längs efter hela ytliga rygglinjen hjälper kroppen till korrekt balans och hållning.
Ytliga frontlinjen
Denna linje kopplar samman hela framsidan av kroppen från fötternas ovansida till sidorna av skallen i två delar. Från tår till bäcken samt från bäcken till skallen.
Då kroppen är upprätt och höfterna sträckta fungerar linjen som en helhet av integrerad fascia.
Funktionen i rörelse är att skapa flexion av bål och höfter, sträcka knäna och dorsalflektera foten.
Behovet av att snabbt kunna flexa ihop framsidan i diverse leder gör att denna linje innehåller muskler med fler ”fast-twitch” fibrer.
Här är det också viktigt att behandla noggrant då kroppens reflex att krypa samman och ”skydda sig” är stark. Trauman kan sätta sig i låsningar i ytliga frontlinjen och behandling av viktiga delar såsom sidorna av nacken nära öronen, framsida axlar, höftböjare och framsida lår måste göras ordentligt.
Denna linje är ofta orsak till framåttippat samt roterat bäcken.
Problem efter whiplash och överansträngning i nacken sitter även den ofta här, på framsida hals som kontraherar och pressar samman halsryggen. (Scalenus, sternocleidomastoideus)
Laterala linjen
Den laterala linjen ramar in kroppens båda sidor från fotens mittersta ut och insida, sträcker sig upp längs benets utsida och lår. Den passerar bålen i ett sicksack-mönster upp under skuldran och fäster nära örat.
Linjens påverkan på hållningen är att balansera fram och baksida samt lateralt höger-vänster sida.
Linjen reglerar även krafter som överförs från andra ytliga linjer, ytliga front och rygglinjen, alla armlinjer samt spirallinjen.
Laterala linjen agerar stabiliserande på bålen i förhållande till benen och hjälper till med koordinationen i rörelse.
Linjen agerar sidoböjande samt lyfter ut höften och bromsar motsatt sidas rotationer och flexioner.
Här uppstår ofta problem i det ”tibiala bandet” som sträcker sig på utsida höft och lår. Blir denna del kort och stum påverkar det höftens rörlighet negativt och rörelse som ska tas ut i höften kommer i stället påverka ryggslutet genom överdriven rörelse i sidled. Många gånger ger dålig rörlighet och stumhet i utsida lår höft och ryggsmärtor.
Spirallinjen
Spirallinjen gör en slinga runt kroppen i två motsatta cirklar, åt höger och vänster. Den förenar vardera sidan av skallen, korsar bröstryggens baksida till motsatta skuldran. Sedan går den runt bröstkorgen till framsidan för att korsas i navelhöjd och gå ner mot höften.
Från höften går spirallinjen likt ett hopprep ner längs lårets främre utsida ner till utsidan av foten. Den gör en slinga under foten, fortsätter upp igen mot utsidan av låret mer åt den bakre sidan mot sittbenen. Vidare från sittbenen där de korsas igen och övergår i erector spinaes fascia.
Denna linje stabiliserar kroppen i alla plan genom sin dubbla omslutande slinga. Den kopplar samman foten med pelvis och är viktig i regleringen av knäets position då vi går.
Vid bekymmer orsakar denna linje rotationer och obalanser helt igenom kroppen.
Armlinjerna
Här visas fyra olika distinkta myofasciella meridianer som löper från det axiella skelettet genom fyra lager i skuldran, ut längs armens alla sidor och till handen till tummen, lillfingret, handflatan samt handryggen.
Ytliga armlinjen, bak & fram
Djupa armlinjen, bak & fram
Armlinjerna har fler överkorsande strukturer än det finns i benen. Så även om här beskrivs längsgående strukturer så binds de samman tvärgående med.
Detta för att mänskliga armar är byggda för att ha hög rörlighet mot benen som ska erbjuda mer stabilitet.
Att klara av denna fria rörlighet kräver fler varierade linjer och support åt alla håll.
Armarnas linjer är ganska logiskt ordnade med en djup och en ytlig linje på armens framsida, samt en djup och ytlig på armens baksida.
Armlinjerna är namngivna efter sin placering där de korsar skuldran. Alla armlinjer går obemärkt in i alla övriga linjer och utför tryck, drag, rotationer, mothåll och oändliga rörelser i samverkan med ögonen för att utföra alla de avancerade moment vi gör med våra armar och händer.
Funktionella linjerna
De funktionella linjerna utgår från armlinjerna och korsar bålen till motsatt utsida av pelvis och ben. Eller kan man säga att sträckningen går från motsatt sida då de inte har en riktning.
En av linjerna korsar framsidan och en korsar baksidan, så att de tillsammans bildar ett X på både fram och baksida. En tredje linje i denna grupp är den ipsilaterala funktionella linjen, som löper från axeln till insidan av samma sidas knä.
Dessa linjer aktiveras framför allt i aktivt utövande som i idrott som kräver lite mer av stabilisering, motvikt, eller för att få kraft från sin motsatta utsida.
Ett exempel är ett kraftfullt basebollkast där kastaren hämtar kraft från marken och trycker kraften upp diagonalt till kasthanden, eller en tennisspelares backhand.
Dessa linjer är mindre aktiverade i stillastående position
Djupa frontlinjer
Djupa frontlinjen är placerad mellan högra och vänstra laterala linjerna i frontalplanet, inklämd mellan ytliga frontlinjen och ytliga rygglinjen i sagittalplanet. Den är omgiven av spirallinjerna och funktionella linjerna.
Den djupa frontlinjen innefattar kroppens myofasciella ”kärna”. Om vi börjar nerifrån har linjen sina rötter djupt in under foten, passerar upp på skelettet av underbenets baksida, bakom knäet och till lårets insida. Härifrån går ett större spår över höftleden, bäckenet och ländkotornas framsida medan ett alternativt stråk går längs lårets baksida till bäckenbotten efter vilken den återgår tillsammans med den första delen vid ländkotorna.
Vidare uppåt via diafragman passerar djupa frontlinjen upp genom bröstkorgen med många förgreningar genom bröstkorgens inälvor och slutar på undersidan av både neurokraniet och viscerala kraniet.
Denna linje är den mest tredimensionella i sin form snarare än en linje. Alla linjer är givetvis till viss del tredimensionella, men de är mer liknande kraftöverföringslinjer.
Djupa frontlinjen tar definitivt upp mer utrymme än övriga linjer. I benen innefattar djupa frontlinjen de flesta stabiliserande musklerna. Genom höften har linjen nära relation till höftleden och synkroniserar rytmen av vår gång med rytmen hos vår andning.
I bålen går djupa frontlinjen tillsammans med autonoma ganglier, mellan våra neuromotoriska chassin och de organ som stöttar celler i den ventrala bukhålan.
I nacken erbjuder djupa frontlinjen en motvikt till de dragande mekanismer som ytliga front och rygglinjen orsakar.
En djupgående förståelse för denna linje är viktig för lyckad behandling med nära nog alla typer av manuella tekniker och terapier.
Den djupa frontlinjen …
Lyfter den inre bågen
Stabiliserar alla segment i benen, inklusive höften
Stöttar ländryggens framsida
Omger och formar buken och bäckenets innandöme.Stabiliserar bröstet samtidigt som den erbjuder expansion och avslappning för andningen
Balanserar den sköra nacken och tunga huvudet
Djupa frontlinjen innehåller mestadels uthålliga stabiliserande muskelfibrer och fungerar just stabiliserande med en fastare form av fascia. En dålig funktion i djupa frontlinjen kan vara orsak till senare skador och svåra problem som inte så lätt går att behandla bort.
*Av Axel Bohlin Grundare & Redaktör, The Fascia Guide*
*Om Tom Myers, Fascia-pionjär & författare av Anatomy Trains*
Det Myers kanske är mest känd för är de kraftöverföringslinjer som han beskriver i sin bok Anatomy Trains.
