

Stötdämpning
Kroppens stötdämpning består av tre delar.
Den passiva stötdämpningen som består av ledernas ligament, kraftiga bindvävsstrukturer som nackbandet och andra senor och ligament.
Den aktiva stötdämpningen sköts av muskelkraft.
Den tredje stötdämpningen är den sammanlänkande bindvävsstrukturen som kopplar samman muskler genom hela kroppen.
Tack vare den sammanlänkande bindväven kan vi absorbera en stöt genom hela kroppen. En smäll med foten in i en sten kan alltså ge en påverkan i slutet på den bindvävskedjan, ända uppe i skallbasen.
Detta är tydligt vid whiplashskador, där traumat sker framför allt i slutet av pisksnärtsrörelsen där nackens känsliga muskler och bindvävsstrukturer slits sönder, sedan svarar med kramp som kroppen inte kommer ur och en kronisk inflammation tar vid.
Samma sak vid en halkning på en isfläck, där en axel kan få sista sträckningen efter att vi sprattlat fram några steg, trots att greppet släppte under foten.
Den här funktionen är viktig för att dämpa slag och trauman och fördela dem genom kroppen. Det är tydligt att vi tål mer påverkan utifrån om vi är mjuka med full rörlighet i bindväv och muskler. En stel kropp slits lättare sönder.