Guimberteau – Världen under vår hud

Kirurgen Jean Claude Guimberteau har under 15 år, genomfört mer än 1200 undersökningar av Fascia som han har filmat med endoskop in vivo (i levande objekt), i samband med kirurgiska ingrepp på människa. Han har studerat kroppens arkitektur och sambandet mellan celler och kroppens fibernätverk. Endoskopets vandring i en levande människa visar att bindväven, fascian, den extracellulära matrisen, är oregelbunden, rörlig och fraktal. Den extracellulära världen existerar och den kan inte sammanfattas i några förenklade teckningar. Det blir en felaktig bild!

Kroppen har grundläggande fysiska drag, med flera olika krafter, till exempel elektriska spänningar, olika tryck som osmotiskt tryck, den står emot gravitation mm. Allting i kroppen har en grundspänning. Då huden öppnas och endoskopet förs in så uppenbarar sig en transparent, våtglänsande vävnad som under århundraden helt negligerats, det som vi nu kallar fascia. Med endoskopets hjälp, i den levande vävnaden, framstår ett kaos av oregelbundna, rörliga fibrer och däremellan ett flöde av vatten bundet till så kallade glukosaminoglykaner, bland annat hyaluronsyra.

Bland det första man hittar då endoskopet passerar under huden, i denna värld av fibrer, är fettvävnad. Det finns ingen gräns eller fri yta mellan läderhud och underhud. Allt är i en total kontinuitet. Fettceller bygger upp fettlober med en skiftande mångfald, alla har olika form och varierar i färg. Fibernätverket finns överallt och fibrerna tränger in genom fettloberna, de är delaktiga i skapandet av fettlobernas form.

Då endoskopet fortsätter förbi underhud och fettlober fortsätter fibernätet att breda ut sig, fibrer som rör sig och glider sinsemellan. Vissa områden består enbart av fibrer och saknar helt celler eller har endast några få. Cellerna är alltså inte ensamma ansvariga för att bygga upp kroppens form. De är en del av kroppen men finns inte överallt, medan fibernätet finns precis överallt. Det finns inuti och emellan alla organ, som muskler, ben och lungor och alla celler är kopplade till fibernätet. Eftersom det sprider ut sig överallt i hela kroppen, då måste det fylla en viktig funktion!

Fibrerna tillåter rörelse men de absorberar också krafter, de ger stötdämpning. De rör sig inte linjärt sinsemellan utan vissa glider på andra fibrer, vissa fibrer delar sig och vissa ledar mot varandra. Genom att en fiber delar sig i två eller tre subfibriller fördelas kraften och sprider energin. Då de absorberar krafter kan det röra sig på ett ställe medan det är stilla bredvid. Fibrerna är tänjbara, de kan längas och sedan återgå till ursprungligt läge, genom att de har ringar av elastiskt elastin inuti fibrerna. Fibernätet kan på det här sättet reagera på all sorts mekanisk påverkan och ändå bevara sin form, tack vare det dynamiska sambandet mellan fibrillerna. Guimberteau kallar det här för dynamisk fraktalisering.

Fibernätverket påverkar inte bara cellens yttre form utan också dess inre och påverkar dess metabolism via cellskelettet. Cellerna är kopplade till fibernätet och påverkas hela tiden av fibernätets rörelser och spänning. Alltså är celler och extracellulära matrixen i nära koppling, det finns inga fria ytor, inga gränser, allt är helt kontinuerligt. En anatomisk global sammanhållning.