Fascial Net Plastination Project

I januari 2018 inleddes ett fascinerande projekt, att skapa världens första anatomiska 3D-modell av människokroppen med fokus på fascia. Projektet, Fascial Net Plastination Project, är ett samarbete mellan Fascia Research Society, Somatics Academy, Plastinarium och Body Worlds och utförs på världsberömda Plastinarium i tyska Güben. Medverkande i projektet är några av världens mest framstående forskare inom fascia och anatomi, med projektledare och fasciaforskare Robert Schleip, anatomiprofessor Carla Stecco och anatomikliniker John Sharkey i spetsen. De första tio plastinerade exemplaren från projektet ställdes ut för första gången på den femte internationella Fascia Research Congress i Berlin, Tyskland, 14 och 15 november 2018 i utställningen ”Fascia i ett NYTT LJUS”.

Vad innebär då plastinering?

Plastinering är en revolutionerande metod att stoppa nedbrytning av och bevara kadavervävnad för studier och utbildning. Metoden utvecklades 1977 av den tyske anatomen Dr Gunther von Hagens. Tekniken innebär att man permanent fyller vävnaden med plastpolymerer, som gör det möjligt att visa och studera anatomi med en detaljnivå och med en hållbarhet som tidigare varit omöjlig. Metoden blev världsberömd och erkänd genom Body Worlds internationella turnerande utställningar. Genom att med den här tekniken permanent bevara mänskliga kroppar, och sedan placera dem i välbekanta vardagliga arbetsställningar, som framhäver deras komplexitet och skönhet, öppnade Body Worlds utställningar en dörr in i den mänskliga anatomins hemliga värld. Body Worlds utställningar åskådliggör verklig mänsklig anatomi, som blir tillgänglig för alla.

Projektet

Fasciaforskningen har genomgått en anmärkningsvärd expansion och tillväxt under det senaste decenniet. Olika sätt att åskådliggöra fascia utvecklas för att ytterligare stödja utbildning inom fascians anatomi. Human Fascial Net Plastination Project bildades med det höga målet att inom tre år producera ett helkroppsplastinat för att visa hela det mänskliga fascianätet, på ett tredimensionellt sätt. Eftersom detta aldrig gjorts tidigare har projektet delats upp i faser och man har börjat med flera mindre exemplar av ytlig fascia/subkutan vävnad och även djupa fasciastrukturer. Först var man tvungen att studera hur fascian påverkas av plastineringen då den är isolerad och separerad från närliggande muskel- och benvävnad. Dessa första exemplar ställdes ut för allmänheten vid den femte internationella Fascia Research Congress, 14-15 november 2018, i Berlin. Teamet fortsätter nu att arbeta för att skapa det större, helkroppsfasciaplastinatet, med planen att ställa ut det på den sjätte internationella Fascia Research Congress, som nu är uppskjuten till 2022, på grund av Corona. Därefter ska plastinatet visas som en permanent del av Body Worlds utställningar.

Det här projektet är ett stort framsteg för utbildning och undervisning om fascia, den bortglömda vävnaden. Fasciasystemet är inte viktigare än andra delar men fascia är en viktig del i kunskapen om vad vår kropp är, hur vi känner och hur vi rör oss. Även om det är ett stort steg framåt så visar dessa modeller bara en liten del av fascia, utryckt ur sin helhet. I verkligheten är det mänskliga fascianätet en enhetlig, kontinuerlig struktur som helt omsluter och penetrerar varje del av den mänskliga formen ner till cellnivå. I varje försök att isolera den förlorar vi dess grundläggande egenskap som ett kontinuerligt nät. Som Jean-Claude Guimberteau skriver i sin bok, Architecture of Human Living Fascia (Handspring, 2015), ”Bindväven är i själva verket den grundläggande vävnaden. Den länkar inte bara samman de olika delarna – det är den stomme i vilken delarna utvecklas.”

Det betyder inte att vi ska sluta lära oss av dissektion eller plastinater. Även genom separation kan vi lära oss om kopplingar. Kom bara ihåg att den verkliga modellen är den du ser i spegeln varje morgon – en kontinuerlig, sömlös och sammankopplad form.