En levande kropp och en död kropp är alltså inte samma sak… Det finns en betydande skillnad som är så uppenbar att den nästan blir löjligt. En levande kropp lever, den är full av liv och ett konstant flöde.
Men hela den moderna förståelsen för kroppen bygger från början på studerandet av döda kroppar. Men kan man verkligen förstå det levande genom att studera det som är dött?
Vad har det här fått för konsekvenser för vårt sätt att förstå oss själva, får vårt språk, för vår relation till kroppen, varandra, till naturen och vår omgivning?
Deltagare i avsnittet är Axel Bohlin, Hans Bohlin samt Per Johansson
