Fascia på hästar – Dansk veterinär på upptäcker outforskade områden

Video: Intervju med Dr. Vibeke Sødring Elbrønd

Myofascia – Den outforskade vävnaden

Den exakta rollen hos bindväv och speciellt den hos myofascia är fortfarande rätt outforskad. Med det i minnet har studien, Myofascia – the unexplored tissue: Myofascial kinetic lines in horses, a model for describing locomotion using comparative dissection studies derived from human lines, valt att fokusera på mer förståelse för det hoplänkade nät eller kedjor av fascia bildat av bindväv genom hela kroppen.

Dissektion av hästar har gjorts för att visa att samma strukturer som hittats i människor finns hos hästar. Studien här har visat att vi måste ändra bilden vi redan har från de mänskliga bindvävsstrukturerna något då det finns skillnader anatomiskt mellan fyrbenta och tvåbenta varelser.

Ändå, de myofasciella linjerna som presenteras här ger en anatomisk grund för att förstå rörelse. Genom detta ser vi kroppen mer holistiskt, än som förenklat och uppdelat i enskilda muskelfunktioner.

Dessa kinetiska linjer kan hjälpa behandlare i sina försök att hitta orsaken till rörelsestörningar och smärta hos hästar.

Introduktion

Väldigt lite uppmärksamhet har getts bindväv och speciellt de kopplingar och den samverkan mellan muskler den skapar. Bindväven är ett tredimensionellt sammankopplat nätverk genom hela kroppen.

I traditionell anatomi beskrivs muskler med ursprung, fäste och funktion enligt sina fästpunkter och hur de flyttar skelettdelar i förhållande till varandra, samt arbetar agonistiskt och antagonistiskt. (dynamiskt och mothållande)

Då man lägger till bindvävens funktion, där den omsluter, sammanlänkar och synkroniserar musklers arbete, påverkas bindväven av en muskels rörelse som sedan fortplantas vidare. Muskler arbetar således inte isolerat utan tillsammans, hoplänkade av bindväven.

Bindväven har även funktionen att absorbera chockverkan vid slag och trauma, samt att den ”konserverar” energi som sedan kan utlösas i explosiv rörelse.

Den viktiga funktionen hos både lös bindväv (ytlig fascia) och fast (djup) bindväv har avslöjats i ny forskning hos människor. Det har visats att den här vävnaden spelar en viktig roll på biomekanik och hållning hos människor och djur.

Då man ser att läkning av sår resulterar i starkare vävnad (av bindväv) i ärrområdet och där ger sämre rörlighet, kan man fundera över vad som sker inne i kroppens fasciastruktur vid långvarig översträngning och skador.

Det är också viktigt att tänka på myofascians roll i hållning och balans i kroppen då fascian får försämrad rörlighet och inte bara tänka på muskler som agonister och antagonister som orsak till obalanser.

Det finns betydande bevis för att fascia spelar en stor roll i rörelsemedvetenhet och koordination. Fascians motstånd spelar en väsentlig roll i vävnadens funktion.

Forskare (Masi o kollegor 2010) beskriver betydelsen av fascians motstånd i vila för hållning och balans. Något som stöds av biomekaniska principer om myofasciell elasticitet, spänning och stress.

Vi bör förstå hur fascian är ett sammankopplat nätverk med fasciella kraftöverföringspunkter, dynamisk och statisk sammandragning som påverkar hållning och balans.

För att kunna beskriva hållning och rörelse av hela kroppen kan vi överväga myofasciella kinetiska linjer som består av rader av hoplänkade anatomiska strukturer som styr de grundläggande rörelsemönstren av muskel-skelettsystemet.

Man har sedan länge studerat den så kallade ”stå-apparaturen” hos hästar. Funktionen som gör att de kan stå och sova, men man har inte tagit det steget längre till att se hur bindväv stabiliserar hela kroppen.

Det är tydligt vilken funktion bindvävsstrukturen har på muskulatur och hållning då man studerar överrörliga människor/hästar. De har för mjuk och lös struktur på sin bindväv och kommer alltid ha problem med sin hållning, balans i kroppen samt bli uttröttade muskulärt.

– Anmärkning, Märta Lindqvist

Thomas Myers var den första att dissekera dessa linjer hos människor och visade resultaten i boken ”Anatomy trains” Han visar 10 linjer, 4 ytliga och en djup från huvud till tå (Eller hela vägen runt då man inte ser någon egentlig början eller slut) 4 linjer på armarna och 1 linje från arm till benen.

I den här studien har vi valt att använda definitionen att fascia är fibrös collagen vävnad, som är en del av kroppens kraftöverföringssystem.

Målet med studien är därför att avslöja fascians sammanlänkande funktion hos rörelseapparaten hos häst. Två hypoteser testades;

1: Att det är möjligt att isolera och definiera bindväv i hästens rörelseapparat, innefattande en kontinuerlig tredimensionell elastisk matris som ger strukturellt stöd.

2: Att det finns linjer som är involverade i lateral (sido) böjning, extension (sträckning) flexion (böjning) samt rotation, som inte bara kan jämföras med människans linjer men som också stödjer existerande teorier om ”pilbåge” och ”stå-apparatur”

Material och metod

26 hästar av olika raser av ridhästar dissekerades. Det var både ston och valacker mellan 5 och 35 års ålder som alla avlivats av andra skäl än att vara med i studien.

En kamera användes för att dokumentera dissektionen och de isolerade linjerna och för att fota de levande hästarna med ritade linjer.

Linjerna dissekerades enligt Myers regler. Linjerna ska följas i samma nivå i kroppen, följas över mer än en led och funktionen på strukturerna under ska vara likartade.

Resultat

Vi såg i studien att strukturerna (senor o ligament) inte slutar där en muskel fäster in i ben, utan att vävnaden sträcker sig vidare till nästa och formade linjer vidare genom kroppen.

Vi såg att man kunde lossa bindvävsstrukturerna från benen och lyfta av dem och följa dem vidare genom linjen.

Superficial dorsal line – Ytliga rygglinjen

Ytliga rygglinjen har sitt ursprung i bakbenen under bakhovarna samtidigt som djupa böjsenans infästning, följer över hasled, höft, vidare över ryggen och fäster in bakom käken

Superficial ventral line – ytliga/undre buklinjen

Ytliga undre linjen har sitt ursprung i bakbenets framsida, i den yttre falangen (hovbenet) går upp, förbi hasens framsida, till knäet, via bäckenet till buken, mot bröstbenet över det och vidare till m. sternomandibularis och upp till käken.

Lateral line – laterala (sido) linjen

Laterala linjen har sitt ursprung i bakbenet på hovbenet i samma område som Ytliga undre linjen. Vid hasen delar dessa två linjer sig och laterala linjen går upp genom tensor fascia lata (utsida lår) mot tuber coxae (korsets topp) genom m. gluteus superficalis.

Här skiljer sig denna linje från de övriga genom att dela upp sig i en mer ytlig och en djupare, även om den fortfarande sträcker sig i de ytliga lagren. Genom bålen sträcker sig laterala sidolinjen i ett korsvis mönster, vidare på insidan bogbladen. Denna linje går ihop med m. cutaneus trunci, muskeln som ”skakar bort flugorna” på hästens sidor.

Linjen löper sedan via m. brachiocephalicus (underhalsmuskeln) upp till tinningen.

Spiral line – spirallinjen

Har sitt ursprung på kraniet, vid tinning och käkled och går vidare längs hals och bröstryggraden, till m. rhomboideus främre och bakre del (manke/halsens bas) för att gå vidare bakåt till tuber coxae, linjen vänder vid hasen och fortsätter via biceps femoris, över sacrum (korset) varvid linjerna på var sida korsar över ryggen och följer sedan ytliga rygglinjen upp till tinningen.

Functional line – funktionella linjen

Har sitt ursprung på humerus (överarmen) korsar i bröstet över till motsatta sidan och ner i utsida lår och knä där den går ihop med patellarsenan (knäskålssenan).

Front limb lines – frambenslinjerna

vå linjer, en frambens-utdragningslinje.

Ursprung från djupa fascian på skallen, även ifrån djupa cervicala (halsen) fascian fascia pectoralis (bröstmusklerna) från djupa bröstkorgsfascian samt fascia axillaris (armhålan)

Linje två Frambenslinjens craniala del.

Från skallen via m. brachiocephalicus till bogbladets m. supraspinatus (främre långa ytliga muskeln utanpå bogbladet)

Vidare upp till m. trapezius samt m. rhomboideus

Diskussion

Studien avslöjar att helkropps-kinetiska linjer finns i hästen. Linjerna visade sig vara mkt lika de funna i människa beskrivet av Myers även om det hittades tydliga skillnader.

Skillnaderna beror på de anatomiska skillnaderna i två och fyrbenta varelser.