Hyaluronsyra och förtätning

Fascian skapar ett tredimensionellt nätverk i kroppen, av omväxlande lös och tät bindväv, som möjliggör att alla celler och organsystem i kroppen kan samarbeta som en integrerad helhet. Enkelt kan man beskriva Fascian som en fast del och en flytande del. Den fasta delen består av fiberproteiner, mestadels kollagen, och den flytande delen av en vattenbindande gel som till stor del består av hyaluronsyra, men även andra molekyler. Den här fasta och flytande delen kallas gemensamt för den extracellulära matrixen (ECM), det som finns utanför cellerna. Invävt i ECM finns cellerna, till exempel fibroblaster, de som bildar komponenterna till ECM och som styr maskineriet genom att hela tiden kommunicera med omgivningen runt om och producera proteiner och andra molekyler efter behov.

Den fasta delen, kollagenet, medverkar till struktur och hållfasthet; styr Fascians mekaniska egenskaper på makronivå. I den flytande gelen styrs Fascians egenskaper på mikronivå; kommunikation och transport mellan celler på molekylärnivå sker här. 

Fascian är otroligt anpassningsbar och ändrar sammansättning och egenskaper efter den belastning den utsätts för. Det här sker väldigt snabbt på molekylär nivå i den flytande gelen. Den svarar på ändrad belastning (överdrivna fysiska övningar eller stillasittande), på skador, överansträngning, på fysiologiska förändringar på grund av ålder, hormoner, temperatur, pH mm, mm.

Som beskrevs ovan så kommunicerar cellerna hela tiden med ECM. Cellerna är kopplade till och har kontakt med ECM genom cellmembranet till sitt så kallade cellskelett. Varje liten rörelse och förändring av belastning i ECM ger direkt en signal till en komplex kedja av processer i cellerna för att anpassa och förändra sin produktion av olika molekyler. Samma sak gäller åt andra hållet; förändringar i cellens funktion ger direkt en signal till anpassning av ECM. Under framförallt tillväxt och nybildning av vävnad behövs det en kraftig omstrukturering lokalt i ECM, på mikronivå, för att möjliggöra cellernas anpassning och rörelse som behövs för nybildning av Fasciavävnad. Alla dessa förändringar i celler och ECM resulterar i förändringar av struktur och homeostas i vävnader och organ.

Överdriven och långvarig belastning eller direkt trauma av Fascian, sätter igång mikro- och makroförändringar i ECM för att möjliggöra läkning och reparation. Immunförsvaret blir också indraget för att ta hand om och bryta ner skadade celler. En akut inflammationsprocess startar, vilket är en normal läkprocess som normalt är kortlivad. Inflammationen medför en ökad känslighet av nociceptorer som signalerar smärta till hjärnan. Allt för att vi ska låta kroppen läka. Fortsätter vi då att utsätta kroppen för överbelastning och skadliga rörelsemönster eller inte rör oss alls så kan inflammationen istället fortsätta och bli långvarig eller kronisk. Då skapas skadliga nivåer av inflammationsframkallande molekyler som bryter ner vävnaden och som även kan påverka fibrosbildning genom överdriven uppförökning av fibroblaster som bildar kollagen.

I den lösa Fascian, i den flytande gelen, finns stora mängder hyaluronsyra (HA) som binder vatten och skapar en gel i mellanrummen mellan kollagentrådarna. HA kan förekomma i varierande molekylstorlek, med helt olika egenskaper beroende på storlek. I en frisk, välfungerande Fascia finns gott om HA med hög molekylvikt, då den binder mycket vatten och håller fascian välsmord och ger lätt glidfunktion. Hyaluronsyra är också en substans som medverkar vid inflammationsprocesser och ökar i koncentration vid skador och då den också förändras i molekylvikt. Cowman et al. har visat att en koncentrationsökning av hyaluronsyra kan trigga igång en självaggregering av HA vilket leder till en dramatisk ökning av viskositeten i ECM. Den ökade viskositeten ger en förtätning i Fascian och en ökad påverkan på det stora antalet nociceptorer som finns där, vilket minskar deras retningströskel så att de översignalerar smärta till hjärnan. Den här förtätningen har Luomala et al. visat med ultraljud och elastografi att den sammanfaller med rörelsedysfunktion och även palperbar stelhet i muskulatur och Fascia. 

Menon et al, har med speciell MR-teknik (T1rho), funnit att det finns mer obundet vatten i den lösa Fascian i vävnader där det finns smärta och funktionsnedsättning. Den aggregerade hyaluronsyran kan inte binda vatten utan vattnet blir obundet och instängt som i kluster som i en honungskaka. Man visade att det obundna vattnet försvann efter manuell behandling av Fascian liksom även smärtan samt att rörelseförmågan ökade. 

Förtätningen är en reversibel process som går att åtgärda med Fasciabehandling. Får processen fortgå utan behandling så kommer hyaluronsyran så småningom tjockna mer och bilda ett tjockare endomysium runt muskelfibrerna vilket minskar deras förmåga att röra sig. Så småningom kommer det att bildas mer kollagen i endomysiet, en fibros har uppstått, och muskelfibrerna atrofierar. Fibrosen är nu irreversibel.

Det här visar vikten av att behandla upprepade gånger i god tid, då patienten upplever smärta och rörelsenedsättning, så att hyaluronsyran kan skingras och få tillbaka sin vattenbindande och smörjande förmåga. Vibrationerna får isär de aggregerade hyaluronsyremolekylerna och trycket på nociceptorer försvinner och rörelsen återfås. Roman et al. har också visat att vibrationer effektivt sätter fart på flödet av hyaluronsyra.