Vad är speciellt med virus?

Smittämnen är parasitiska mikroorganismer som framkallar sjukdom. De är oftast specialiserade på en viss art.

Smittämnen kan delas upp i:

  • Bakterier
  • Svampar
  • Protozoer (t ex amöbor, och toffeldjur, encelliga organismer som är mer utvecklade än bakterier)
  • Virus, beskrivs nedan
  • Flercelliga parasiter, t ex maskar
  • Prioner (”defekta” proteiner och saknar genetiskt material, DNA/RNA)

Ett virus består av genetiskt material, DNA eller RNA, som skyddas av ett proteinhölje. Det är så litet att det endast kan ses med starka elektronmikroskop.

Virus lever inte. Det är inte en cell (som t ex en bakterie eller protozo) och har därför ingen egen metabolism eller respiration och behöver då inte syre. Eftersom det inte har metabolism och respiration så utsöndrar det heller inte avfall. Viruset växer därför inte. Det har ingen egen livscykel, det följer värdcellens livscykel. Det reagerar heller inte på stimuli. För att kunna föröka sig så behöver det en värdcell.

Virus kan inte röra sig och jagar inte sin värdcell! Det kan inte aktivt leta upp oss! Det svävar i luften, fäst på små droppar eller dammpartiklar men faller till slut ner på golvet eller marken. Vi måste få det på våra slemhinnor via luften eller kontaktytor som vi tar på och sedan i sin tur själva stoppar det på våra egna slemhinnor (petar i mun, näsa, ögon). Proteinskalet förstörs av olika typer av desinfektion, och av solljus och upphettning.

Har det väl kommit in i kroppen så försöker det fästa på våra celler. Virus har specifika strukturer (piggar) på sitt proteinskal (s k antigen), som det försöker fästa på receptorer på våra cellers yta. De är beroende av de här piggarna för att ta sig in i värdcellen. När viruset väl lyckats att fästa på cellmembranet så skickar det in sitt genetiska material in i vår cell, som blir så att säga ”kapad”, och börjar massproducera nya virus istället för att utföra de egentliga uppgifter cellen har i vår kropp. Då cellen producerat mängder av virus inuti sig så blir den så full så att den sprängs, cellen dör och ut strömmar mängder av nya virus som kan börja fästa på nya celler. Det här resulterar i att då celler i en vävnad förstörs så avtar funktionen i den vävnaden, färre friska celler som kan utföra sina ordinarie uppgifter, t ex celler i lungvävnaden som förstörs så får vi svårare med andning och därmed syresättning av kroppen.

Då viruset kommit in i kroppen så är det nu vårt immunförsvar som får försöka bekämpa det på egen hand. Antibiotika fungerar inte på virus just av skälet att de inte har en egen metabolism och de lever inte. Virushämmande medicin kan finnas i vissa fall och då går de ut på att försöka förstöra virusets piggar så att de inte kan fästa på cellen. På samma sätt jobbar vårt immunförsvar med att förstöra virusets förmåga att fästa på våra celler.

Ju fler virus vi utsätts för vid samma tillfälle (t ex får en hostning i ansiktet), ju jobbigare får vårt immunförsvar att hinna med. Det ska identifiera inkräktaren och börja tillverka antikroppar mot ett nytt smittämne och det tar tid. Är det då en stor invasion av virus så hinner de göra mer skada innan immunförsvaret hunnit med. Slutsats blir då att utsättas för några få virus gör att immunförsvaret hinner med att upparbeta en immunitet och viruset hinner förhoppningsvis inte göra så stor skada. Har vi träffat på viruset tidigare, eller åtminstone något som är ganska likt, så kan vårt immunförsvar direkt attackera.

Det är det som är problemet med COVID-19, vi har aldrig stött på det tidigare. Till skillnad mot säsongsinfluensor som har funnits under lång tid och vårt immunförsvar har lärt sig. Därför drabbar det hårdare och som alltid de med sämst immunförsvar. Vi måste därför se till att stärka vårt immunförsvar så mycket vi kan.