Oxidativ stress – Håller din kropp också på att rosta?

Fria radikaler bildas naturligt när våra celler bryter ner den mat vi äter och omvandlar den till energi – och varje vi på något sätt belastar kroppen frigörs fria radikaler. Men för mycket fria radikaler leder det till oxidativ stress – ett tillstånd som kan få stora negativa konsekvenser för vår hälsa.

Men vad är fria radikaler, hur påverkar de kroppen och vad kan man göra för att se till att kroppen inte rostar?

Då kroppens celler bryter ner den mat vi äter och omvandlar den till energi (ATP) i cellernas mitokondrier blir restprodukterna koldioxid och vatten (eller mjölksyra om det saknas tillräckligt med syre i cellen).

Vid cellernas förbränning bildas också alltid en viss mängd så kallade fria radikaler (mest vid syrerik förbränning), t ex fria syreradikaler (kallas ROS = reactive oxygen species).

Fria radikaler är molekyler som tappat en eller flera elektroner (elektroner vill förekomma parvis). Molekylen blir då väldigt instabil och jagar runt för att hitta en ny elektron så att den blir stabil igen. De stjäl då elektroner från andra molekyler som i sin tur blir nya fria radikaler (den gamla är nu en stabil molekyl) och skapar ytterligare kedjeraktioenr. Det här jagandet efter elektroner kan skada cellernas membran, DNA, proteiner till exempel kollagen, glukosaminoglykaner (alltså all fascia), med flera vävnader, det skapar inflammation.

Oxidativ stress kan vara en bakomliggande orsak till en lång rad olika inflammatoriska sjukdomar, bland annat cancer, Alzheimers, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, reumatism, grå starr med flera.

När vi belastar kroppen frigörs fria radikaler

Fria radikaler bildas som sagt hela tiden och de behövs också som t ex signalsubstanser och de används i vårt immunförsvar. Överskottet tas om hand av kroppens eget försvarssystem mot fria radikaler, olika enzymer samt endogena antioxidanter, som ska skänka elektroner och oskadliggöra de fria radikalerna. Endogena innebär att kroppen bildar dem själv om beståndsdelarna finns. Därutöver så fungerar en mängd olika ämnen som vi behöver få i oss med maten, t ex C- och E-vitaminer, som antioxidanter. Dessa är exogena, måste tillföras utifrån.

Det är då det blir obalans med större produktion av fria radikaler än befintliga antioxidanter, som inte klarar av att ta hand om radikalerna, som det blir en oxidativ stress. Det är dock alltid ett överskott av fria radikaler vilket är det som leder till normalt åldrande, men blir obalansen för stor så skadas vi allvarligt vilket leder till sjukdomar (som i sin tur skapar mer oxidativ stress).

Det bildas extra mycket fria radikaler då kroppen utsätts för hög belastning, som t ex sjukdom, inflammation, psykisk stress, fysisk ansträngning, mat, mediciner, gifter, alkohol, rökning, fetma, solljus mm. Desto mer belastning kroppen utsätts för desto mer fria radikaler bildas. Vid kraftiga påfrestningar bildas de dessutom på kort tid då ämnesomsättningen ökar. Får den här obalansen pågå under längre tid så kan det allvarligt skada cellerna och framkalla sjukdomar.

Antioxidanter hjälper mot fria radikaler

För att bekämpa och neutralisera dessa fria radikaler behöver vi få i oss antioxidanter. En antioxidant är en molekyl som kan ge ifrån sig en elektron till den fria radikalen, utan att den själv blir en fri radikal. C-vitamin, askorbinsyra, är en kraftfull antioxidant då den har två elektroner att skänka, jämfört med andra vanliga antioxidanter som endast har en elektron över. C-vitamin är alltså effektiv på att bekämpa oxidativ stress och förbrukas då snabbare vid sjukdom, stress, fysisk ansträngning, rökning, fetma mm. Inflammation skapar kraftig oxidativ stress och de fria radikalerna fungerar då som signalsubstanser, så de behövs till viss del. Den oxidativa stressen skapar dock ännu mer inflammation, och en ond cirkel uppstår.

Då en antioxidant har neutraliserat en fri radikal, har skänkt sin elektron, (den har reducerats), är den inaktiverad och fungerar inte längre. Till exempel C-vitamin kan dock återaktivera E-vitamin men blir då själv förbrukat och måste tillföras på nytt. Alla djur, utom de flesta apor, människor och marsvin, producerar stora mängder C-vitamin kontinuerligt under dygnet, mer vid stress.

Det finns runt 300 antioxidanter och de har olika funktion att neutralisera olika typer av fria radikaler, så vi har behov av alla, då de samverkar! Antioxidanter finns främst i frukt, bär och grönsaker och ofta kan man säga att ju mer färg desto bättre. Vissa av de enzymer som behövs i kroppen behöver olika mineraler eller vitaminer för att bildas.

Viktiga antioxidanter att få i sig med kost eller tillskott:

Mikromineralerna Zn, Mn, Cu, Fe, Se behövs för att bilda de viktiga enzymer som är kroppens eget första försvar (superoxiddismutas, katalas, glutationperoxidas).

Magnesium, Mg, är ingen antioxidant men är inblandad som kofaktor i ca 80% av kroppens kända metaboliska funktioner (Thomas Levy, 2019). Bland annat har den en livsviktig roll i bildandet av glutation, kroppens viktigaste antioxidant. Mg-brist är väldigt vanligt men man har underskattat vikten av denna otroligt viktiga mineral. Brist ställer till stor skada i kroppen och bedöms vara orsak till en mängd sjukdomar och förvärra dem. Man har funnit att förhöjda kalknivåer i cellerna hänger ihop med ökad intracellulär oxidativ stress. Mg sänker kalknivån i cellerna, och minskar därmed den oxidativa stressen. Enligt Thomas Levy, kan ett stort antal sjukdomar förbättras och även botas med Mg, företrädesvis intravenöst.