För att förstå Fascia måste vi korsa bron och se saker ur ett annat perspektiv

Så länge vi har studerat kroppens insida har vi vetat om att det finns bindväv. Men om du öppnar en lärobok i anatomi så står där inte mycket om bindväv/fascia.

När vi har dissekerat kroppar har vi gjort det för att förstå delarna. Vi har skurit ut organ, muskler och skelett, vi har närstuderat celler – men när vi har gjort det har också skurit igenom bindväven.

För att förstå Fascia måste du se helheten först, och därefter delarna

Gil Headly har dissekerat kroppar sedan 70-talet och var en av dem som började studera det som man faktiskt skar igenom.

Han menar på att det viktiga är att börja se på kroppen som en helhet istället för i delar. När du inser att fascian för det första finns och för det andra har en betydelsefull funktion, så följer insikten att du aldring kan undgå att se på kroppen som en helhet. Om du studerar en muskel, ett organ eller ett ben, så är det alltid fascia runt om, och det ena sitter ihop med det andra – du måste helt enkelt se till helheten.

Det här kan vara svårt, för vi har tränat oss i att se delar först, inte helhet. Om det helt plötsligt dyker upp forskning som säger ”hej! allt du lärt dig under alla år som du studerat bygger på fel perspektiv – du har missat en av de mest centrala delarna” så är det inte helt lätt att acceptera det.

Mitt namn är Gil Headly och jag har varit involverad i, och studerat, anatomi i ett par decennier nu. Jag började studera dissektion, och utbildade mig till Rolfare, och som en Rolfare som dissikerar hade jag naturligt ett stort intresse för fascia.

Varför Fascia? För det första är den ”där”, och det har visat sig att om vi uppmärksammar fascia kan vi lära oss mycket om hur människor rör sig och rörelsens patologi samtidgt som vi lär oss bli mer hela i våra kroppar.

Så jag tror att det helt enkelt är det som i princip alla letar efter, hur kan jag må bra med min kropp? Och om den frågan inte är enkel att svara på baserat på det vi vet, då får vi ta det några steg till. Jag har gjort det genom utforskandet av människokroppen i ett laboratorium, genom dissektioner.

Så jag har lärt ut kurser i dissektion av människor de senaste 22 åren. Först till Rolfare och massageteraputer, nu till yoga lärare, pilates instruktörer, folk överallt ifrån… Det är precis som alla former av samlad kunskap, det växer med tiden, så när du först ser något som du är intresserad av så ser du det ytliga, men om du fortsätter var intresserad av det, så börjar du se det djupare och djupare. Jag tror att det också stämmer när det kommer till kroppen.

Så från början såg det ut som en stor sak, men sen så lärde vi oss att skilja på saker mer och mer, mer noggrannt, och jag tror att det ökade intresset kring fascia är en funktion av hur vi blir bättre på att lägga märke till det som är framför oss, det är så enkelt som så. Det är lite som ett fotonegativ, du vet, när du har tittat på den en version av allt under en lång tid, och sen helt plötlsigt ”Oj! vad är det som formar allt det där? Vad ger oss linjer och utrymme och så visar det sig att vara här borta i en annan vävnad.”.

Så det är ett skifte och ett nytt fokus, och det ger oss plötsligt en förklaring till saker, som hur vår vävnad rör sig, på ett sätt som vi inte kunde förstå om vi bara fokuserat på muskler eller ben. Det är essentiellt, för det är det som du tar i.

Med andra ord, när du lägger din hand på en människa, så tar du i helheten. Du kan inte undvika att ta på helheten. Så om du berör helheten och om du vill förstå de olika strukturerna i din hand, så är det så du kan skilja på saker, för samtidigt som allt är en helhet så består din kropp av olika strukturer, så någon som jobbar med kroppen jobbar med känsla. De har inte röntgenblick, de måste ha röntgenhänder.

Så när de rör och känner på vävnaden, kan de känna: ”Aha, det är den här typen av struktur längst ut, men precis under det så glider det, vad handlar det om? Glider det, eller om det inte glider, i ett område av personer du undersöker svarar det på frågorna som du hade?”.
Om vi går lite djupare och känslan blir mer tät, kompakt och studsig, då vet du att du hittat den djupa fascian, och sen genom muskelvävnaden, och sen sätter jag fingrarna här och känner ben.

Det är ett sätt att hjälpa dig identifiera strukturerna i din hand som en praktiskt terapeut, och det kommer berika din förståelse då du sen lär dig hur de olika strukturena känns när de är friska och hur de känns när de inte är det och hur du kan bemöta utmaningarna som människor har fysiskt.

Jag märker i alla fall från den här konferensen att det är mycket mer energi som läggs på att försöka förstå några av de här mikroanatomiska aspekterna av vävnaderna som vi har missat att förstå tidigare. Så vi kan säga ”Oj, fascia är inte bara någon inert substans den är aktivt hopdragbar med sina egna speciella celler som agerar, den har sina egna särskilda nerver, nerver som underhåller vävnaden, som har en annan funktion än andra typer av nerver.

Så nu kan vi se hur den här vävnaden fungerar, och då kan vi se, och verkligen förstå, att kunskapen om fascians funktion kan hjälpa människor, bara vi förstår dessa skillnader.

Kolla in fascia! Det är coola grejer.