Biotensegrity: Hur klarade dinosaurierna trycket från gravitationen?

På 70-talet gjorde ortopeden Dr. Stephen Levin en upptäckt som skulle komma att förändra hela vår syn på hur människokroppen är uppbyggd.

Under ett besök på Naturhistoriska Museet i Washington DC såg han en Brachiosaurus, vars lång hals hölls upp av vajrar fästa i taget.

Plötsligt slog det honom – det där är teoretiskt omöjligt enligt nuvarande sätt att se på kroppen. I en kropp där muskler och skelett arbetar som hävstänger skulle aldrig en så lång hals klara av det enorma trycket från gravitationen. Dinosaurien skulle falla ihop.

Det här utmanade hela den rådande teorin om biologisk struktur – och Dr. Levin blev fascinerad!

001 Fascia Guide Content Biotensegrity Dinosaur

Levin upptäckte att den arkitektoniska strukturella principen Tensegritet (Tensegrity), myntad av arkitekten Buckminster Fuller tio år tidigare, inte bara gick att applicera vid byggandet av broar, utan är den grundläggande strukturella principen för alla biologiska varelser.

Det är den enda modell som passar på alla levande organismer, från encelliga organismer, till fyrfotadjur och människor – och den förklarar hur dinosaurien kunde hålla upp sin hals.

Dr. Levin myntade begreppet Biotensegrity,och det förändrade vår syn på hur människokroppen är uppbyggd och hur den hålls ihop.

006 Fascia Guide Content Biotensegrity Needle tower

Bilden visar The Needle Tower – ett fascinerande verk som hålls ihop och hålls uppe på grund av den spänning och jämvikt, tensegritet, som skapas mellan de olika delarna.

Biotensegritet – hur fungerar det?

Enligt principen om biotensegritet flyter komponenter i ett hav av balanserad spänning utan att röra varandra. När en kropp deformeras av en kraft från utsidan, sprids spänningen över hela området och påverkar inte bara lokalt där kraften träffar. Påverkan av belastning under lång tid kan ge samma effekt.

Förenklat kan man säga att det är ett system där hårda delar, som skelett, och mjuka delar, som kollagentrådar (bindväv), arbetar tillsammans genom att absorbera, fördela och släppa tryck och spänning.

Skelettet är inte, som man tidigare trott, den galge som allt hänger på. Skelettet är snarare de stumma stag som fascian fäster på och som stabiliseras upp av bindvävsstrukturerna, likt Needle Tower i bilden ovan.

Kroppen är dock inte lika statisk som tornet på bilden. Det beror på att kroppens vajrar, fascian, inte är två, fem eller tio till antalet, utan många många fler. Vissa är spända och vissa är slappa och de spänns och slappnar av vid varje rörelse.

Man kan beskriva det som att skelettet flyter fritt i fascia. Är den mjuka vävnaden sned kommer skelettet hamna snett. Jobbar vi med att återställa och underhålla de mjuka delarna, muskler och bindväv, kan vi behålla en lätt fri känsla, då skelettet svävar fritt inuti dessa komplexa strukturer.